angelsground

När människor här i Karlstad-trakten ska uttrycka att nåt är väldigt jobbigt eller kul använder de bokstaven "u" frekvent. I resten av Sverige är det vanligare att använda sig av andra vokaler såsom "å" eller "o". Det är alltid spännande att följa människor lite sådär i smyg och kunna skratta inombords åt allt det mer eller mindre roliga.

Å/O/U! Jag har upptäckt en filmscen som är helt och hållet onödig men på ett underbart sätt. Eller snarare serie. Avsnittet handlar om olycklig kärlek (skrattar sarkastiskt åt mig själv) och de är på nån sorts skoldans. Och här kommer det vackra; en missförstådd, kärlekskrank HBT-person släpper och glömmer allt för några lyckliga minuter och dansar till "what is love" med en tillsynes tråkig, medlemåttig tjej som precis har insett att den hon tycker om gillar någon annan. Det får mig osökt att tänka på mig själv och min Markus.