he wanna hear who's what?!

Jag önskar att jag vore den som kunde dela din smärta och hjälpa dig ur det här, det gör jag verkligen. Men jag är rädd för att det inte är vad du vill. Det är därför jag låtsas att jag inte bryr mig. Bara så du vet...

FÖRLÅT förlåt, tusen gånger förlåt! Jag älskar dig så, jag förstår inte hur jag kunde göra såhär mot dig...=/ (du vet vem du är) TACK för att du är den du är och att du har ett större hjärta än någon annan jag känner...


Helgens kommentar:
"Men berätta om din himla dvärg då!"

Ps. Jag har fått veta från en säker källa att jag ser ut och beter mig som en mullvad när jag sover...jag kommer nog aldrig att bli gift!

Nu har jag bestämt mig

han ska heta Bo Kasper.

http://www.youtube.com/watch?v=AFxJTlse6OE

alternativ

mitt liv

jag ska nu försöka rekonstruera den senaste veckan i mitt liv med ord, så förbered er på nåt extraordinärt.

från mörker till ljus, intill Dig, smärta, sorg, glädje överstigande allt, viktiga beslut, mindre viktiga beslut, töjning, dans, ensamhet, längtan efter ensamhet, gitarr för första gången på månader, pappa, gospel, Erik Tilling, återfunnen kärlek & vänskap, jobba jobba JOBBA, ångest, frid.

redan i tiden är Du hos mig för alltid
ja, Du håller mig intill Dig
- och säger "Jag älskar dig"


o happy day

det är en sån dag idag. Jag vet inte varför, men det bara är så. Det är såna här dagar man längtar efter nästan året runt, för de är så sällsynta. Men nu är äntligen en här, så jag tänker njuta och hoppas på att (om jag har riktig, riktig tur) få vakna upp såhär imorgon också!

Veckans citat måste bli:
"Åh neeej! Den har kissat på sig..."

Men vadå? Vuxna kan väl inte skratta åt strumpor? Eller?!

Jag önskar...

...att jag skulle våga vara ledsen. Jag önskar att jag inte skulle behöva vara ledsen och rädd för att förlora dig, men det är väl bara att acceptera. Därför önskar jag att jag kunde gråta.

Men jag har glömt hur man gör. Förvisso har jag alltid varit inkapabel till ett normalt känsloliv, särskilt när det gäller sorg och ilska. Hur man nu kan lyckas med att ha gråtit både för mycket och för lite i sitt liv förstår jag inte ens själv, men där sitter jag nu fast, mittemellan två extremer. Jag vrider mig och skriker, kämpar för att komma loss men jag har ju som sagt glömt hur man gör. Det är lika bra att säga sanningen; jag är dysfunktionell.

VAD SPELAR DET FÖR ROLL DÅ?! Det är ju dig det här inlägget ska handla om. Inte om en lynnig, känslomässigt störd tonårs-tjej som har fastnat i sin egen menlöshet. Det ska handla om dig, den vackra, starka, kärleksfulla, underbara vän som du är och alltid har varit för mig.

Jag önskar, önskar, ÖNSKAR att det inte skulle vara såhär, jag vill inte, vill inte, VILL INTE

 jag älskar dig

Nu gråter jag...

kan det vara sant?

ja, tyvärr kan det nog det...det är ju så att det är pinsamt! SELFDENIAL får bli dagens ord för att jag ska komma ihåg att komma ihåg mig själv till nästa gång. Kan ju vara ett tips till alla er andra därute också för den delen, känner X antal personer som jag vet behöver tillämpa lite självrespekt i sina liv.

aja, over and out

RSS 2.0