angelsground

...och lyssna på "A man from Argentina". Den går på högvarv i mina högtalare ska jag villigt erkänna (förutom när Erik och Markus tittar på Chris Crocker på youtube mitt i natten...)

Det började med att jag kände mig ensam. Så jag ringde till Erik, men han var på jobbet. Då ringde jag Markus och berättade hur det kröp i min kropp, då kom han hit. Sen pratade jag med Helena och eftersom Markus ville ha hett sex med henne i min trädgård var hon också tvungen att komma hit. Sen ringde Amanda och då insåg jag att hon också var tvungen att komma hit. Så där satt vi tillslut och tröståt i min gula soffa. Alla har vi våra bördor att bära, och det enda som kan ta emot oss i fallet är några extra kilon fett. Men sen åkte dom och tittade på spöken och kronhjortar, och så helt plötsligt stod dom där igen. När klockan började närma sig 12 tyckte vi att det var bäst att skjutsa hem Helena som skulle gå upp kvart över 5. Så då åkte vi alla till Krokek och så hem igen. Kvällen avrundades i min soffa där Erik, Markus och Amanda satt och pratade om alkohol och döden, medan jag låg och sov på en kudde i hopp om bättre tider.

Och ikväll bär det av till Jkpg igen...jag ser inte fram emot 2 ½ timme av extra tid att tänka på bussen kan jag ju säga...får döva mig med musik och körkortsteori helt enkelt

Typiskt. Det är så typiskt mig att göra nåt stort av nåt som inte ens är litet. Jag står inte ut med mig själv längre, men det spelar ingen roll hur långt man än går för man kommer ändå aldrig ifrån sig själv. Men snälla gå med mig, följ med ut på en resa som är dömd att misslyckas redan från början, som kommer sluta i brustna hjärtan och krossade drömmar än en gång. Jag vet det bättre själv än någon annan, men jag lär mig ändå aldrig. Smärta har blivit min drog, det är det enda jag gång på gång utsätter mig för. Åh kära nån då...

Om jag får nåt att säga till om, då ska du dansa på min grav

Nu börjar det kännas lite stressigt. Därför borde jag kanske inte sitta här, men måste ju få göra nåt annat än att sitta med saker jag måste göra. Men nu ska jag väl ta tag i det jag borde... ( =plugga teori, skriva klart mina ansökningar, spela gitarr, packa...o ja just det, andas också!)

som två utblottade främlingar står vi öga mot öga,
med ryggarna mot varandra.

Ska in och dansa sen, ska bli så skönt
att få fokusera på nåt annat istället.
Sen blir det cellgrupp och efter
det hem till änglakrutt

Fråga mig nu och om en kvart kommer jag att ha ändrat mig igen. K-R-Å-N-G-L-I-G-T. Ibland vore det skönt om livet var antingen svart eller vitt, så man slapp förirra sig i all denna gråskala. Men samtidigt måste jag säga emot mig själv och säga att livet vore allt bra långtråkigt om det bara fanns 2 ytterligheter att välja mellan. Haha se där, nu har jag ändrat mig igen. Så nu blev det som jag befarade, ännu ett helt ovettigt och intetsägande inlägg som är sådär mysigt kryptiskt enligt mig själv och förmodligen ren rappakalja för resten av omvärlden.

vad ska jag säga, honesty becomes me


undersidan av en fot

Lite skruttig är väl vad man minst sagt skulle kunna säga att jag är...eller ämlig kanske? Hur som haver, så kan jag med 100% säkerhet säga att jag har feber, eftersom mina drömmar i natt var minst sagt kluriga. Jag ska inte gå in i detalj, men tro mig, av drömmarna att dömma så har jag feber.


såhär känner jag mig, minst sagt...nu tycker jag att alla ska tycka synd om mig, för det gör jag...=P