angelsground

Tomas, du har en öm punkt i mitt hjärta
utnämnd till mine förste poet.
Sömndrucken styr jag oss till den plats där vi båda gör ont.
Sekvensen rullar oavbrutet
den röda gardinen snuddar vid mitt knä
sanningen misshandlar mig
du kommer att dö
och jag kan inte skriva längre.
De magiska orden sviker mig.



FRÅN OCH MED HÄR SNOR JAG EN TEXT:
Jag står här i mitt fönster jag ser ut men ingen ser mig alla som går därnere
kan va precis som jag.
Men jag vill inte veta om dom har nåt som är hemligt
för det vill jag också ha.
Och det är sant att jag aldrig klär mig fint, det är sant att jag bett alla om lov
men ingen har svarat så jag gick hem igen.
Och om jag visar mer än vad jag tänkt och om jag visar mer än vad dom trott
var hamnar jag då, vem ska förlåta mig?