angelsground

Mina tankar svindlar
för varje lösning uppstår ett nytt problem
vem sa att det var lätt när det var rätt?
och varför detta mörker i mig?
jag förkastar det, jag avskyr det
det skrämmer mig i tusen bitar
men ljusglimtar bryter igenom då och då
jag vill inte vara hård, hellre är jag benfri
hur mycket mitt förstånd än arbetar kan jag inte greppa det
när tar jag slut och var börjar du?
tankarna som far omkring får nya vindpustar att klamra sig fast vid
och jag undrar hur änglar ser ut