angelsground

På en buss hittade jag sanningen
en fasttejpad nyckel under ett säte
en massa ränder i en skokartong

Du kan få mig som jag var
ny och oskriven, blind och lycklig
ovetandes om världen.
En blå himmel, en brygga i en sjö upplyst av månens sken,
en mörk hemlighet som jag inte borde behövt bära.
Du får den sista dagen på ön.

Och du, du kan få mig i min ensamhet och enfald.
Stagnerad var vad jag var
trött på godhetens stilla sus.

Jag ger dig den jag var då jag försökte
sona min skam, bota min sjukdom.
Jag behövde en drog och det var du.
Beroendet och den svarta resan, det får du.

Tillsist, du.
Du ska få mitt mest trasiga
det hemsökta och hopplösa
min hjälplöshet ger jag dig.
Du får mina sår och mina nariga läppar.
Men du ska också få en låda fylld med ränder.
Mina ränder, så att du inte glömmer.

Men den jag är nu får ingen.
Jag är inte till salu och du kan ingenting göra för att förtjäna mig.
Jag vill inte ha mer grus i min säng.
Jag är klyschan
jag är blomman ur asfalten
fröet som dog inte bara en gång utan om och om igen.
Det som en gång var hemma luktar nu bara död
men jag har en grön keps och det är allt. Alltet. Det gröna.