att växa är inte detsamma som att vara vuxen

Ljuden dör bort
tiden slirar i ultrarapid
kroppsvridningen avtar
och världen skrämmer mig för en sekund
en rysning längs en blek kind
följd av en lätt smekning
urskogen växer sig stark
men bara med hjälp av ljus och tårar
du känner mig inte längre
och jag vill gärna tro att jag kan se igenom dig
äntligen stoppad från att stånga min panna och själ blodig
ge upp! lämna cirkeln!
med rep i hand
mot stjärnorna

Där står du, med hjärtat i handen
på en sand som varken håller eller rasar
mittemellan väggar av glas
solen förblir ditt mörker
att ledas i ljus blir svårare
och dimman och töcknet skrämmer inte längre
känn hur elden slukar ditt inre
se hur kol blir till snö
hör hur löven faller ner, ett efter ett
allt som är kvar är en höstblomma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0