tillfångatagen

för varje andetag jag tar
känner jag hur hålen inte längre är hål
och det inte längre viner i sprickorna
utsläppt ur mina egna fyra väggar
som jag så länge har ansett vara min borg
uppfångad av en snöyrande vind
som bär mig
kanske inte dit jag vill
men framåt
uppåt

nu det gör ont

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0